Tagen i Houston 2000.

“Wares that once went Clop Clop,
whine in ribbons
of elastic freeway…”

På parkeringshuset Anna kan man nu som ett slags arkeologi kan man nu få en förståelse för graffitikonstens förgänglighet. Otaliga överlagringar av mer eller mindre talangfulla konstnärer. Tänk om någon haft vett att montera en webbkamera i huset mitt emot så att vi kunde få en stop motion-animation över denna historia. Det hade varit coolt att använda samma högteknologiska röntgen som man använder för att avslöja de misslyckade försök som döljer sig under en del kända oljemålningar.

MKB och hyresgästföreningen vill nu slå full back när det gäller systemet med så kallat valfritt lägenhetsunderhåll (VLU). Kortfattat gick det ut på att homestylingepidemin även skall nå de som bor i hyresrätt, och som tidigare varit förpassade till att acceptera hyresvärdarnas pragmatiska kärlek till plastmattor, vitvaror modell vita, sänkta innertak med glasfiberväv och strukturtapet på väggarna. Med VLU får man en förespegling av att ens hem var ens eget, och vill du så kan du få det nästan lika flashigt som i en riktig bostadsrätt. Kostnaden skulle delades upp på långa perioder, till exempel tolv år för ett golv. Men det är problematiskt, både på grund av att det var tveksamt om det kunde kallas valfritt, och lika tveksamt om det kunde kallas underhåll. Behövs det bytas så behövs det. Då är det inte valfritt. Behövs det inte bytas, då är det inte underhåll, utan en förbättring. Oavsett blev det i slutändan så att hyresvärdarna minimerade sitt underhållsansvar och många lägenheter förföll, medan lite resursstarkare/lättlurade/fåfänga hyresgäster kunde toppa sina boenden och i ett och samma slag förstöra sin privatekonomi, bjuda MKB på gratis fastighetsförädling, accelerera gentrifikationsprocesser, samt erbjuda arbetstillfällen för en mängd oseriösa hantverkare och leverantörer, som varken levererade konkurrensmässiga priser eller kvalitet. Dessutom så stannar hyrespåslaget kvar och drabbar även nästa hyresgäst. Valfrihet, tja, förutsatt att det finns gott om lägenheter att välja mellan, men det lär vi aldrig se på hyresmarknaden igen. Nä, det är bara till att acceptera den förre hyresgästens förhoppningsvis goda inredningssmak, och hoppas att det inte var notan som gjorde att de flyttade.

Ett alternativ som man tydligen funderar på är en återgång till det gamla systemet, som i alla fall var uppriktigt ickevalfritt. Inte så visionärt kanske, och kanske inte heller vad som behövs för att “rädda” hyresrätten. Kanske borde man införa vad man skulle kunna kalla VLU, villkorlig lägenhetsuppgradering. Ett system där man i samråd med en förbättringsexpert från MKB fick förhandla fram WIN-WIN-lösningar för hur en bostad skulle kunna uppgraderas. Det vill säga långsiktigt ekonomiskt och estetiskt gångbara lösningar som är till nytta för både nuvarande som efterföljande hyresgäster såväl som för MKB, som ger maximala förutsättningar till enkla men effektiva homstylinglösningar. Släta väggar är en utmärkt grund för målarglädje, förbättrade planlösningar ger möjlighet smarta möblemang. Alla moderna kök är extremt standardiserade och modulbaserade och det är superenkelt att byta ut delar såsom luckor/handtag, och vill man tvunget ha en speciell spis, kan man ju köpa en och förvara den befintliga i källaren. Plastmattor i badrum är oftast en utmärkt grund för kakling och armaturer, till och med handfat, går att “ta med sig”. Det viktiga och fina i kråksången är att man kommer överens med sin hyresvärd om vilka regler som skall gälla, och att hyresvärden står för det som faktiskt är en förädling av dennes egendom, och hyresgästen står för sånt som kan tas med eller enkelt återställas.