Leaving Mr. Assange aside, to whom I attribute no special values, I hold that Wikileaks can not be regarded in deterministic moral or ethical ways. It belongs to a category that does not exist. It is like presuming to know the answer to love, the number of decimals in a variable, the meaning of internet or in other words it is a phenomenon in the shape of a magic hole you put your stakes into and expect nothing, or everything. Different agents play their chances in this non-category for different ends, as it’s members are intrinsically repurposable.
Like all tools it was crafted by some other, for a purpose that can’t be known or trusted, but is also indefinately imitable for ends one can be more certain of.

For all we know (but do we care?) from what has been credibly argued these could be files of approximate, non- or dis-information and while people could very well be beheaded at this very moment as a result of them, we still struggle to determine the right denomination to prepend the word “information”. Is it Truth? Truth can only be known to exist in the private domain. The word fits only in the mouths of the distrusted.

Let us bemoan the numerous who think that they are served, let us chide the smith that we can’t curb. Or let us merit that which is not its purpose, but its virtue. And let us assume that the ones supposed to be purposed are not quite so easily humbled.

The videography of Apache gunships cannot lie as can the witness of man, nevertheless can it not be trusted, limited by the field of its view, the coarsness of its resolution and the smog of Baghdad. Let it remind us of what we can’t seem to remember, to gaze beyond what we are shown and told and further into the private domain of those that endear it, while assuming nothing of their motives, and judge them in no relative ways.

I tidningen kan man läsa att den svenska polisen nu vill ha samma kriteserade och livsfarliga vapen som i USA, den så kallade Tasern, en elpistol. Anledningen sägs vara att rädda liv, men statistiken på över 200 döda är en annan. Som vanligt är tipset till läsaren: Är det från USA och har med säkerhet att göra bör det undvikas. Vapen som påstås vara ofarliga används mycket mer. Det märkliga leksaksvapnet (en laserpicka från Stjärnonas krig?) underskattas såväl av polismannen som det påtänkta offret som nog har mycket större respekt för ett varningsskott från en rejäl puffra.

Här är lite film som visar hur hemskt det är:

Mer film här: Tase TV

En professor i Lund dumförklarar sig själv i Sydsvenskan när han tror sig chockera med vad alla som läser kvällspressen vetat länge: att vem som helst kan avlyssnas av vem som helst. Vad IT-professorn inte begriper är filosofi. När ett helt folk genom sin representativa demokrati luras på en blanco-check mot integritetskontot gentemot en statlig spionorganisation med enorma skattefinansierade tekniska resurser och dessutom sanktionerade möjligheter att använda denna information mot enskilda intressen är det något helt annat än att enskilda kinesisk tonåringar lyckas ändra enskilda färgpreferenser på facebook, eller att enskilda företag såsom ICA skräddarsyr enskildas direktreklam efter mina köpvanor. Det senare är naturligtvis inte bra, men utav sin själva natur knappast en filosofisk och demokratisk katastrof.

Med anledning av senaste tidens uppståndelse kring FRA-lagen kunde man ju tycka att det skulle vara en ren vinst att göra en politisk kovändning. Det är också oroande att man trots att ingen lyckats motsäga det orimliga i att lyckas avlyssna nåt av värde stenhårt insisterar på att hålla kvar vid detta djupt odemokratiska system. Det kan vara dags att fundera på djupet kring motiven som gör att den här frågan är så levande. Det kan rimligtvis betyda en av två saker: Antingen vet FRA och deras förmodade handelspartners i andra underrättelsetjänster något som ingen annan vet om modern kryptografi, vilket i sig vore djupt oroande men också en så enorm fördel att man knappast skulle riskera att dra intresset till sig genom sådana här publika debacler. Eller antingen så är det just så att förklaringen står att finna i just detta debacle. Som skett flera gånger sedan 9/11 så har en sadomasochistiskt säkerhetsorgie utspelat sig mellan stat och medborgare. Medborgarna, uppskrämda och uppviglade av media och staten, desperat att visa handlingskraft inför nya och obegripliga hot. Otroligt nog accepterar vi att stoppa våra hårvårdsprodukter i små larviga påsar, som om det skulle stoppa en terrorist, och lika otroligt förväntades vi acceptera att staten ges möjlighet att undersöka vår hotmail, som om det skulle stoppa ryssarna. Men en så påtaglig inskränkning skänker också ett slags känsla av att vi är i säkra händer. Det vill säga, till skillnad från vad Reinfeldt försöker påskina, så är det så att alla tjänar på att den här debatten inte lägger sig.