aktivism arkitektur bil bostäder byggande citytunneln cykel dead concepts design east west film fortune cookies foto generation y gurun mediterar hållbarhet information innehåll ironi jag kapa mellanhänderna konst kreativitet kultur malmö mat min åsikt musik muungano non seqiutur note to self oxymoron post-it samhälle sidan spel spårvagn structural graffiti säkerhetsteater teater teori ting tåg underverk urbanitet webb win win återvinning

2009-11-06

Okunnigt om det fria konstlivet

konst kultur malmö non seqiutur

Joakim Borda skriver i Sydsvenskan den 6 november ett malignt och oinformerat inlägg om framtida former för det fria konstlivet i allmänhet och Signal i synnerhet. Borda tycks drivas av en romantiserad bild av den fattiga kulturutövaren som samhällelig hjälte som ensam slåss med den fria marknadens arsenal för sin överlevnad och som om denna kamp hade ett samhälleligt egensyfte.


Bakgrunden är att Signal, som benämner sig som ett ickekommersiellt konstcenter just har producerat en omfattande bok och utställning som kartlägger det fria konstlivet i Skåne de senaste fyrtio åren, med hjälp av anslag man imponerande lyckats äska speciellt för ändamålet. Samtidigt ligger nedläggningshotet över arenan, som inte skulle kunna erbjuda professionellt utförda och genomarbetade produktioner utan löner. Curatorn Borda vågar uppenbarligen inte hävda något annat än det som alla vet: att Signal spelar en mycket viktig roll. Kritikern Borda hittar raison d‘être i att föreslå att det är viktigare med något nytt än att satsa på och utveckla det som är meriterat, som om det ena skulle utesluta det andra. För sitt spekulativa nonsensargument söker han täckning i Parallell Historia. Kartläggningen visar dock att konstarenor försvunnit av sig själva när egen drivkraft eller publiken sinat, eller på grund av politikernas välvilja försvunnit och resurserna strypts. Inget av de förstnämnda torde gälla Signal. Den tidigare okände företagsdoktorn Borda däremot, har färdiga recept utifall att Signal mot kritikerns inrådan ändå inte skulle acceptera martyrdöden:

Fortsätt läsa "Okunnigt om det fria konstlivet"

2009-03-05

Konst bättre än journalism

aktivism konst samhälle

Noterar, sent som vanligt, att konstfackskandalen endast blev en folkstorm när NUG trashade en t-banevagn. Innan dess hade medierna misslyckats med att piska upp stämningen emot Anna Odells mycket tankeprovocerande verk. Antagligen konstaterar man att konstnären genom sitt wallraffande gör jobbet bättre än media själva. Hade en journalist lyckats med samma bedrift att sätta fokus på en problematik som drabbar de mest utsatta i samhället hade det varit acklamationer och prisutdelningar. Men att det skulle krävas att en annan konstnär ställer till med ett mainstreamspektakel talar mest om det medialt omöjliga i att prata om svåra frågor.

Förvisso kan jag tycka att NUGs konstverk har estetiska och dramaturgiska kvaliteter, men som kommentar var det ganska intetsägande och borde varken förtjäna en plats i rampljuset eller den moraliska rätten att gå över gränsen.

Media

2008-08-15

Lagliga väggen firar tvåcentimetersjubileum

konst urbanitet

På parkeringshuset Anna kan man nu som ett slags arkeologi kan man nu få en förståelse för graffitikonstens förgänglighet. Otaliga överlagringar av mer eller mindre talangfulla konstnärer. Tänk om någon haft vett att montera en webbkamera i huset mitt emot så att vi kunde få en stop motion-animation över denna historia. Det hade varit coolt att använda samma högteknologiska röntgen som man använder för att avslöja de misslyckade försök som döljer sig under en del kända oljemålningar.

2008-06-02

Signalsiren

konst kultur

Medan den kommunala konsthallen alltjämt lyckas lura in en 30-nåntingmedelklass med sin fria entré och promenadvänliga läge, med kanske just därav föranlett publikförakt, glatt fortsätter att underminera samtidskonstens potentiella samhällsvärde genom att, utöver de oproportionerliga retrospektiven, gång på gång med spetsfundigheter och introvert retorik fråga vad samtidskonst är, och måla upp dess begränsningslinjer gentemot allting annat, alternativt ponera om den överhuvudtaget är bra till någonting, eller helt fräckt ifrågasätta folks förmåga att associera fritt kring givna teman samt mervärdet av en curerad, det vill säga intellektuell, integrerande, meningsskapande och självständig, utställningsform och samtidigt som det kommunala konstmuseet i sin självömkan visar oförmåga att mätta ens en kulturkonservativ publiks begär av välhängda favoriter i repris så till den milda grad att staten måste komplettera provinsen med en hårt centralstyrd filial i det fria konstlivets plundrade tempel för att strö salt i såren, till skattebetalarnas stora förlust, tillika de som hoppats på en ny egen museibyggnad,

så är Signal en de facto institution som åtnjuter en av publik och utövare välförtjänt respekt som kostnadseffektiv och professionell levererantör av genomtänkta resonemang, stimulerande samtalsmöjligheter och allmängiltiga frågeställningar, om samhälle såväl som estetik utan att bekymra sig över kulturgenrernas avskiljningar och utan att fixeras i trivialitetens navelhål och torde därför vara en synnerligen kritisk aktör att investera kulturpolitiskt kapital i, till tiofaldiga belopp, för att i någon mån begränsa den skada som åsamkas det konstnärliga samhällsutbytet i en stad med övertro på inköpta varumärkesbaserade paketlösningar från var som helst utom härifrån.

Bakgrund: Signal ser sig tvungna att lägga ner på grund av kommunens, och statens, oförmåga att göra nödvändiga prioriteringar. Se Signals hemsida, Sydsvenskan 1, Sydsvenskan 2.

2005-10-04

Strukturell graffiti, version 0.1

konst structural graffiti urbanitet

Strukturell graffiti är en generell kreativ verksamhet som innefattar provocerande horisontell kommunikation och det villkorslöst annekterade offentliga rummet som dialektiska medel.

Sida 1 av 1, sammanlagt 5 artiklar