Foto: M. Takeuchi

Why are we expected to fill our homes with ugly junk, such as CD’s, DVD’s, pocket books, to the extent that we have to go and buy ugly junk shelves from IKEA to get organized. I can’t wait for the day that some burglar will free me from the hundreds of discs that I’ve shoved up to the attic, so that i can reclaim some of that lousy investment from insurance.

Ah, but what then should we do with all our hard earned wealth? I think the answer is consumption, not stockpiling. Stockpiling is bad for the economy at all levels. What’s hot is being where the action is, part of the flow etc. That’s also where content producers can capitalize on the unique advantage of availability. Nobody can copy or steal och infringe on being first, instant and overwhelming. Consumers need to be able to link up intimately with the creative process of content producers and are surely willing to pay for it—A, because there’s no better alternative and, B, because they get intimate, and therefore sympathetic beyond the point of gratitude and generosity. Copyright becomes something expensive to forget.

So, exclusive instant access to the process of creation rather than the product of creation: It’s like sushi: Made before your eyes. It’s fresh. You buy it. It’s gone.

En professor i Lund dumförklarar sig själv i Sydsvenskan när han tror sig chockera med vad alla som läser kvällspressen vetat länge: att vem som helst kan avlyssnas av vem som helst. Vad IT-professorn inte begriper är filosofi. När ett helt folk genom sin representativa demokrati luras på en blanco-check mot integritetskontot gentemot en statlig spionorganisation med enorma skattefinansierade tekniska resurser och dessutom sanktionerade möjligheter att använda denna information mot enskilda intressen är det något helt annat än att enskilda kinesisk tonåringar lyckas ändra enskilda färgpreferenser på facebook, eller att enskilda företag såsom ICA skräddarsyr enskildas direktreklam efter mina köpvanor. Det senare är naturligtvis inte bra, men utav sin själva natur knappast en filosofisk och demokratisk katastrof.

Kategorisering skall endast användas för historiska ändamål, och till och med då får den inte tillämpas på ett generellt sätt eller accepteras utanför en strängt definierad kontext eller utan specifika ändamål.

Mer specifikt så är kategorisering ett verktyg för att dra slutsatser i särskilda situationer. Det bör aldrig användas för aktiv forskning, utveckling eller kreativa aktiviteter i allmänhet som utförs i nuet eller planeras för framtiden. Kategorisering är i sådana situationer en onödig och artificiell begränsning.