En gång i tiden var jag med i Greenpeace. Då åkte man jorden runt som kapten-anti-Ahab i snabba fartyg och satte grus i storföretagen och miljöbovarnas mediemaskinerier. När man inte gjorde detta taggade man sälungar med neonspray i direktsändning så att inte fruktansvärda barbarer skulle klubba dem med knölpåkar. Greenpeace visste hur man åstadkommer förändring – genom att ständigt göra kalkylerade och spektakulära mediakupper. För detta försakade jag både veckopeng och lördagsgodis, och kunde inte vänta till den dagen då jag skulle vara stor nog att köra ribbåt själv.

Continue reading "Aktivism på utdöende"

Undan för undan införs ju återvinning och sortering av sopor. Den senaste fraktionen, som kanske fullbordar den nu så mångtaliga sopkärlsfamiljen, är återvinning av matavfall. Detta bryts genom moder jords försorg ned till näringsrik kompost, och vill det sig väl kan man ur denna process utvinna en del biogas. Någonstans läste jag om en idé att istället för att låta sopgubbarna köra iväg med matresterna borde man skaffa sig en varmkompost och på så sätt både slippa avgifter och dyra inköp av blomjord och gödsel. Det är en fin idé, men lär nog inte funka i det långa loppet, vare sig för stadsbon eller villaägaren.

Continue reading "Matavfall är gott"

Det är många som ojar sig över ägarlägenheter nuförtiden. Jag menar att de flesta problem man tillskriver dessa inte har med formen i sig att göra. Varje bostadsform har naturligtvis sina för- och nackdelar, men snarare är det så att diskussionen kring en ny form sätter fingret på många av de problem som finns på bostadsmarknaden sedan länge.

Continue reading "Ägarlägenheter ökar mångfald (utvecklat)"

Tänk om det kunde bli en upplevelse att gå på bio. Det tycks som om din enda anledning att gå på bio idag är att du fått ett par filmcheckar av nån välvillig äldre släkting. Vad skulle det annars vara? Inte är det utbudet. Inte heller 15-minuterskön till fram till den underbetalda popcorn-blondinen. Inte heller priset på popcornen. Och inte är det atmosfären i foajén. Eller ytterligare 15 minuters lidande med mördande reklam fast nu i HD™, THX™ och DTS™-format. Innan filmen, jag menar filmtrailrarna för de redan hjärndöda, kan börja. Vore väl mycket begärt om filmen var nåt att ha, men det var ju förhoppningsvis inte du som betalade.

Men det är inte priset som är problemet, trots att en inflationskorrigerad biobiljett blivit flera hundra procent dyrare sedan 1957. Folk kan betala mer än så för några timmars underhållning, ta teatern eller popkoncerten som exempel. Jag skulle gärna betala ifall det vore riktigt schysst att gå på bio. Upplevelsekonceptet måste renodlas, utsugarattityden och alla andra publikföraktande inslag måste bort, de unika styrkorna främhävas. Teknik finns så det räcker och blir över. Det måste bli bättre än video. Hemmabio om man vill sunka ner sig, en bioafton däremot skall inte vara bekvämare, inte mer anonym, utan en oemotståndlig anledning att klä upp dig i din mest bizarra utstyrsel. Nischa utbudet i breda teman under olika kvällar, nytt och gammalt om vart annat med överlappande program, perfekt i de moderna biokomplexen. Ta betalt och låt sedan folk se så mycket de orkar under en afton, ordna fantastiskt mingel, tapasbar, cool miljö och musik. Se till att det alltid är lagom mycket folk i foajén och aldrig ett ledigt säte i salongerna. Lämpliga kortfilmer i stället för reklam. Varje kväll en filmfestival.

Digital Renaissance asked me to summarize a recent discussion:

Why are we expected to fill our homes with ugly junk, such as CD’s, DVD’s, pocket books, to the extent that we have to go and buy ugly junk shelves from IKEA to get organized. I can’t wait for the day that some burglar will free me from the hundreds of discs that I’ve shoved up to the attic, so that i can reclaim some of that lousy investment from insurance.

Ah, but what then should we do with all our hard earned wealth? I think the answer is consumption, not stockpiling. Stockpiling is bad for the economy at all levels. What’s hot is being where the action is, part of the flow etc. That’s also where content producers can capitalize on the unique advantage of availability. Nobody can copy or steal och infringe on being first, instant and overwhelming. Consumers need to be able to link up intimately with the creative process of content producers and are surely willing to pay for it—A, because there’s no better alternative and, B, because they get intimate, and therefore sympathetic beyond the point of gratitude and generosity. Copyright becomes something expensive to forget.

So, exclusive instant access to the process of creation rather than the product of creation: It’s like sushi: Made before your eyes. It’s fresh. You buy it. It’s gone.

Tagen i Houston 2000.

“Wares that once went Clop Clop,
whine in ribbons
of elastic freeway…”

- Archibald Henderson

Tagen 2006 nära slutet av vägen i nordöstra Kanada. Tänkte först skriva nåt förnumstigt men kom fram till att det blir bra utan.

“It is good that you’re still having resources.”

Ja, det bekräftar vad jag känt länge: det är inte över än, även om resurser är något jag just nu skulle vilja se mer av.

Måns kaka var något tvetydig:

“A genius does what he must, a talent does what he can.”

Själv nöjde jag mig med att plocka en kaffemugg åt mig själv ur den rena diskmaskinen, Måns däremot tömde hela maskinen…

På parkeringshuset Anna kan man nu som ett slags arkeologi kan man nu få en förståelse för graffitikonstens förgänglighet. Otaliga överlagringar av mer eller mindre talangfulla konstnärer. Tänk om någon haft vett att montera en webbkamera i huset mitt emot så att vi kunde få en stop motion-animation över denna historia. Det hade varit coolt att använda samma högteknologiska röntgen som man använder för att avslöja de misslyckade försök som döljer sig under en del kända oljemålningar.

I tidningen kan man läsa att den svenska polisen nu vill ha samma kriteserade och livsfarliga vapen som i USA, den så kallade Tasern, en elpistol. Anledningen sägs vara att rädda liv, men statistiken på över 200 döda är en annan. Som vanligt är tipset till läsaren: Är det från USA och har med säkerhet att göra bör det undvikas. Vapen som påstås vara ofarliga används mycket mer. Det märkliga leksaksvapnet (en laserpicka från Stjärnonas krig?) underskattas såväl av polismannen som det påtänkta offret som nog har mycket större respekt för ett varningsskott från en rejäl puffra.

Här är lite film som visar hur hemskt det är:

Mer film här: Tase TV

MKB och hyresgästföreningen vill nu slå full back när det gäller systemet med så kallat valfritt lägenhetsunderhåll (VLU). Kortfattat gick det ut på att homestylingepidemin även skall nå de som bor i hyresrätt, och som tidigare varit förpassade till att acceptera hyresvärdarnas pragmatiska kärlek till plastmattor, vitvaror modell vita, sänkta innertak med glasfiberväv och strukturtapet på väggarna. Med VLU får man en förespegling av att ens hem var ens eget, och vill du så kan du få det nästan lika flashigt som i en riktig bostadsrätt. Kostnaden skulle delades upp på långa perioder, till exempel tolv år för ett golv. Men det är problematiskt, både på grund av att det var tveksamt om det kunde kallas valfritt, och lika tveksamt om det kunde kallas underhåll. Behövs det bytas så behövs det. Då är det inte valfritt. Behövs det inte bytas, då är det inte underhåll, utan en förbättring. Oavsett blev det i slutändan så att hyresvärdarna minimerade sitt underhållsansvar och många lägenheter förföll, medan lite resursstarkare/lättlurade/fåfänga hyresgäster kunde toppa sina boenden och i ett och samma slag förstöra sin privatekonomi, bjuda MKB på gratis fastighetsförädling, accelerera gentrifikationsprocesser, samt erbjuda arbetstillfällen för en mängd oseriösa hantverkare och leverantörer, som varken levererade konkurrensmässiga priser eller kvalitet. Dessutom så stannar hyrespåslaget kvar och drabbar även nästa hyresgäst. Valfrihet, tja, förutsatt att det finns gott om lägenheter att välja mellan, men det lär vi aldrig se på hyresmarknaden igen. Nä, det är bara till att acceptera den förre hyresgästens förhoppningsvis goda inredningssmak, och hoppas att det inte var notan som gjorde att de flyttade.

Ett alternativ som man tydligen funderar på är en återgång till det gamla systemet, som i alla fall var uppriktigt ickevalfritt. Inte så visionärt kanske, och kanske inte heller vad som behövs för att “rädda” hyresrätten. Kanske borde man införa vad man skulle kunna kalla VLU, villkorlig lägenhetsuppgradering. Ett system där man i samråd med en förbättringsexpert från MKB fick förhandla fram WIN-WIN-lösningar för hur en bostad skulle kunna uppgraderas. Det vill säga långsiktigt ekonomiskt och estetiskt gångbara lösningar som är till nytta för både nuvarande som efterföljande hyresgäster såväl som för MKB, som ger maximala förutsättningar till enkla men effektiva homstylinglösningar. Släta väggar är en utmärkt grund för målarglädje, förbättrade planlösningar ger möjlighet smarta möblemang. Alla moderna kök är extremt standardiserade och modulbaserade och det är superenkelt att byta ut delar såsom luckor/handtag, och vill man tvunget ha en speciell spis, kan man ju köpa en och förvara den befintliga i källaren. Plastmattor i badrum är oftast en utmärkt grund för kakling och armaturer, till och med handfat, går att “ta med sig”. Det viktiga och fina i kråksången är att man kommer överens med sin hyresvärd om vilka regler som skall gälla, och att hyresvärden står för det som faktiskt är en förädling av dennes egendom, och hyresgästen står för sånt som kan tas med eller enkelt återställas.

En professor i Lund dumförklarar sig själv i Sydsvenskan när han tror sig chockera med vad alla som läser kvällspressen vetat länge: att vem som helst kan avlyssnas av vem som helst. Vad IT-professorn inte begriper är filosofi. När ett helt folk genom sin representativa demokrati luras på en blanco-check mot integritetskontot gentemot en statlig spionorganisation med enorma skattefinansierade tekniska resurser och dessutom sanktionerade möjligheter att använda denna information mot enskilda intressen är det något helt annat än att enskilda kinesisk tonåringar lyckas ändra enskilda färgpreferenser på facebook, eller att enskilda företag såsom ICA skräddarsyr enskildas direktreklam efter mina köpvanor. Det senare är naturligtvis inte bra, men utav sin själva natur knappast en filosofisk och demokratisk katastrof.

Lyssna på kokamomi.muxtape.com

Eller någon annan om det inte passar.

För att hänga på en ny trend med anrättningar på bild, här är en klassiker, dock av egen produktion. Roligare med lite kontext också kan jag tycka.

Med anledning av senaste tidens uppståndelse kring FRA-lagen kunde man ju tycka att det skulle vara en ren vinst att göra en politisk kovändning. Det är också oroande att man trots att ingen lyckats motsäga det orimliga i att lyckas avlyssna nåt av värde stenhårt insisterar på att hålla kvar vid detta djupt odemokratiska system. Det kan vara dags att fundera på djupet kring motiven som gör att den här frågan är så levande. Det kan rimligtvis betyda en av två saker: Antingen vet FRA och deras förmodade handelspartners i andra underrättelsetjänster något som ingen annan vet om modern kryptografi, vilket i sig vore djupt oroande men också en så enorm fördel att man knappast skulle riskera att dra intresset till sig genom sådana här publika debacler. Eller antingen så är det just så att förklaringen står att finna i just detta debacle. Som skett flera gånger sedan 9/11 så har en sadomasochistiskt säkerhetsorgie utspelat sig mellan stat och medborgare. Medborgarna, uppskrämda och uppviglade av media och staten, desperat att visa handlingskraft inför nya och obegripliga hot. Otroligt nog accepterar vi att stoppa våra hårvårdsprodukter i små larviga påsar, som om det skulle stoppa en terrorist, och lika otroligt förväntades vi acceptera att staten ges möjlighet att undersöka vår hotmail, som om det skulle stoppa ryssarna. Men en så påtaglig inskränkning skänker också ett slags känsla av att vi är i säkra händer. Det vill säga, till skillnad från vad Reinfeldt försöker påskina, så är det så att alla tjänar på att den här debatten inte lägger sig.