Saluhallen, som i början av nittiotalet stod för Malmös pånyttfödelse är (i alla relevanta avseenden) borta. Lilla Torg-krogarna ägs i konstellationer av i flera led av doldisar som uppenbarligen inte vet vare sig hur man driver restaurang eller sköter bokföring. Beskyddarligor har fått in en fot. Hyrorna är upptrissade till extrema nivåer, sprittillstånden är borta, Victors som har den största uteserveringen kommer antagligen inte att öppna. Västra hamnen tar sin del av den solstinna publiken. Övriga city består av lunchhak som tar betalt för kranvatten, stjärnkrogar och turistfällor, varken mer eller mindre. Slagthuset har nått vägs ände och sagt upp sin personal.

Läge för södra innerstaden alltså. Men också ett förebådande om en säkerligen snabb gentrifikation av nöjeslivet. Bergsgatan/Folkets park har bortåt tio vit-klubbar och det finns plats för fler. Babel till exempel hade förra helgen publikrekord, trots att det var veckan innan lön. Kroghyrorna är ännu så billiga att man inte behöver ha en fungerande lunchservering. Man har börjat titta på trafikproblemen. Snart kommer Malmös nya huvudstation bakom Triangeln och då följer också arbetsplatserna och lunchpubliken. När Tempo serverar sin första lunch har vi kvittot.