Noterar, sent som vanligt, att konstfackskandalen endast blev en folkstorm när NUG trashade en t-banevagn. Innan dess hade medierna misslyckats med att piska upp stämningen emot Anna Odells mycket tankeprovocerande verk. Antagligen konstaterar man att konstnären genom sitt wallraffande gör jobbet bättre än media själva. Hade en journalist lyckats med samma bedrift att sätta fokus på en problematik som drabbar de mest utsatta i samhället hade det varit acklamationer och prisutdelningar. Men att det skulle krävas att en annan konstnär ställer till med ett mainstreamspektakel talar mest om det medialt omöjliga i att prata om svåra frågor.

Förvisso kan jag tycka att NUGs konstverk har estetiska och dramaturgiska kvaliteter, men som kommentar var det ganska intetsägande och borde varken förtjäna en plats i rampljuset eller den moraliska rätten att gå över gränsen.

Media