Vad gäller uthyrning av en ägarlägenhet är detta snarast att jämföra med en förstahandsuthyrning, inte andrahands som vissa vill påskina. Samma starka skydd för hyresgästen kommer att gälla som för en boende i hyresrätt, möjligen givet att ägaren har rätt att flytta hem.

Vad gäller störningar i boendet finns det ingen tillfredställande lösning i någon boendesituation annat än att komma överens grannar emellan, eller vända sig till rättsväsendet vid allvarliga eller bestående problem. Här kan det säker finnas en del utrymme till förbättring. Att en bostadsrättsförening kan utesluta en medlem och tvångsförsälja bostadsrätten är inte rättssäkert, eftersom det enda sättet att få rättning är genom en civilrättslig process, vilket alltid missgynnar den svage.

Vad gäller kritiken att man lägger regelverket för nära befintlig lagstiftning tycker jag att det skall vara ordentlig skillnad på olika former i de avseenden som det är relevant. Avsikten med ägarlägenheterna är uppenbar: att folk som vill bygga och äga själv ska slippa bo i villamatta. Den relevanta skillnaden är ekonomisk och juridisk i avseende på ägande. Exempelvis är regelverket för hur störningar mellan grannar regleras däremot inte relevant utan har med ömsesidig respekt att göra och mår bäst av att vara reglerat i “samma regelverk” oavsett hur man bor. Olika lägenhetsformer kan ju ligga vägg i vägg med varandra. Om vi bortser från att politiker och tyckare har lyckats göra en populistisk och osaklig argumentation av dessa självklarheter kunde det vara intressant att nu höra en diskussion om på vilket sätt skulle ägarlägenheterna skulle skilja sig tydligare från hyresrätt och bostadsrätt.

Vad gäller finansiering av renoveringar av det gemensamma blir det nog vanligast att de enskilda ägarna tillskjuter kapital. Behöver de låna gör de detta enskilt, med sin ägda lägenhet som säkerhet (en säkerhet som väntas skattas högre än bostadsrättens av bankväsendet).

Vad gäller effekten på bostadsproduktionen så är ju bostadsbristen i sig en morot, eller kanske snarare en piska. Enskilda byggherrar, som köper oinredda lägenhetsfastigheter i en nyproducerad flerbostadsstomme, eller sammanslutningar av enskilda byggherrar som tillsammans utvecklar fastigheter drivs inte heller av samma vinstbegär, eftersom dessa bygger för sig själv, inte för kortsiktig spekulation. Detta leder kanske i sig till en viktigare effekt i form av en återgång till mera långsiktigt och kvalitetsinriktat byggande.

Dock tror inte jag heller att införande av ägarlägenheter är någon patentlösning på bostadsbristen. Denna är en direkt samhällsangelägenhet som inte skall påverkas av konjunkturer och vad några enstaka byggföretag eller finansiärer anser om marknaden. Är det brist så skall det finnas en marknad att bygga för. Är det högkonjunktur kan man säkert acceptera att det byggs en del stora lyxlägenheter eftersom det finns begränsat produktionskapacitet. Som det är nu finns det dock en ovilja att bygga alls när det inte är högkonjunktur. Eftersom samhället, och därigenom det offentliga har en direkt angelägenhet i att bostadmarknaden är i balans bör det offentliga också vara en aktör på marknaden såväl inom finansiering som produktion.

Det har alltid funnits folk (vanligt folk, ja) som vill bygga och äga sitt boende. Förhoppningsvis kan detta göra det enklare för den som vill göra det även där detaljplanen kräver flerbostadshus.

Jag tycker inte frågan skall vara om man ska införa ägarlägenheter. Frågan är snarare varför inte. Det är snarast så att den tekniska utvecklingen har tagit bort en inkonsekvens i fastighetsbildningen som funnits sedan förhistorisk tid genom att möjliggöra 3-dimensionell fastighetsbildning. I och med detta finns det ingen anledning att inte låta folk bygga sina villor staplade på höjden så att säga. Det handlar om att ta bort en artificiell begränsning, och förhoppningsvis är aktuell lagstifning en början på detta.

Hur som helst tycker jag att fler alternativa boendeformer är bättre än färre. Hoppas till exempel att man förutom ägarlägenheter också kommer att få se fler kooperativa hyresrätter i framtiden. Jag tror inte att detta är ett hot mot bostadsrättsformen och därför tror jag inte att det finns någon anledning att se över regelverket kring bostadsrätter, som är en mycket framgångsrik boendeform. Det är dock en början på ett småskaligt byggande. Det är ett nödvändigt komplement till nuvarande byggmarknad med enbart byggjättar som enbart bygger när lägenhetsspekulanter kan få lättvindiga lån, risken är noll och konjunkturen är på topp: det vill säga när det är som dyrast att bygga. Att folk kan ta saken i egna händer är då ett intressant komplement.

Jag tycker fortfarande inte att vare sig bostadsbrist eller omsättning av lägenheter skall användas annat än som marginella argument i detta. Jag välkomnar mindre aktörer på såväl bygg- som fastighets- och hyresmarknad, gärna med en översikt av befintliga strukturella problem, som exempelvis möjligheten att få pli på dåliga hyresvärdar generellt, eller synen på risk på byggmarknaden osv.

Att framställa det som att de olika bostadsformerna konkurrerar med varandra tror jag är fel. Olika former kommer att tilltala olika människor beroende på läggning och aktuell livssituation.

• Hyresrättens styrka är ett tryggt och bekymmersfritt boende till en förutsägbar kostnad, där man accepterar att någon annan ska ha en marginal.
• Den kooperativa hyresrätten kan vara bra för de som långsiktigt vill lägga ned mycket tid och omsorg kring sitt boende, men som kanske inte vill eller kan investera något större kapital.
• Bostadsrätten är bra för den som vill kunna påverka sitt boende, i stor utsträckning och på kort sikt över sin lägenhet, och i viss utsträckning och på längre sikt över det gemensamma, utan att behöva lägga ned tid eller äga kunskaper om förvaltning.
• Ägarlägenheter, precis som ägda en- och tvåfamiljshus, kommer endast att tilltala folk som har kapital och de som har förmåga att förvalta det klokt kommer att ha stor glädje av dem.

DN, SDS.