Boken syftar till att fylla aktuella fenomen med nytt innehåll. Matlagning och heminredning är nya folkrörelser, färdiga att konsumeras i form av TV-program, böcker och tidskrifter. Det tråkiga är utförandet. Enkelspårigt, ytligt och förpackat i helt och rent helylle. Ernst trollar fram en gammal tapet i Sommartorpet, Tinas leende blixtrar mot kameran och vips är succén fullbordat faktum. Behovet är således tillgodosett, men vad är det som erbjuds egentligen?
Globalisering och internationell migration har skapat en miljö där världen i varje punkt i allt större utsträckning tillåts omdefinieras. Möjligheter till sammanblandning av kulturella företeelser till nya intressanta synteser liksom genuint exotiska upplevelser finns överallt. Den homogena kulturen har i allt större utsträckning fått stryka på foten för det multikulturella samhället till den milda grad att Disney i och med den ultimata idyllstaden Celebration upprättat ett särskilt reservat för en version av det.

Men hur ser den här multikulturen ut egentligen? Succéhistorier som assimilationen av pizza, pasta och kebab hör väl ändå till undantagen. Att använda ketchup till spaghettin är ett rimligt tillägg medan den specialdesignade svenska kinamaten kanske är på gränsen. Trots det är det i de trakterna av äkthet de flesta multikulturella inslag rör sig. Har du ingen koriander kan du ersätta den med persilja tipsas man om i en kokbok och det säger allt. Ytlighet råder och att faktiskt umgås, så att säga, multikulturellt verkar vara helt främmande de flesta.

Vad det här inlägget vill säga är: medan multikulturen fått intellektuellt genomslag lyser den i realiteten helt med sin frånvaro. Problemet med detta är att den genom sin existens som begrepp kan komma att symbolisera problem som kopplas till den snarare än till de strukturer som egentligen orsakat dem. (Klassamhället tex.) På så sätt cementeras de hinder för det verkligt multikulturella samhällets framväxt.

I verkligheten finner man ett tillstånd där den enda plats i vårt samhälle man möjligen kan nämna i samma andetag som multikultur är den dit alla potentiella inspirationskällor utlokaliserats. Nämligen förorten. Den första paradoxen i detta är det faktum att den utveckling som pågått i och med de senaste 30 årens invandring skapat ett kulturellt kapital som inte införlivats med den svenska kulturen. Hur kan en dalahäst tillåtas symbolisera svenskhet när xx% procent av befolkningen inte får den äran? Nästa paradox är förhållandet som råder mellan utsida och insida i miljonprogramsområdena. Hur samhällsingenjörernas logiskt uträknade effektiva planer och arkitektur plötsligt befolkas av andra människor än man hade i åtanke och till råga på allt i familjekonstellationer som helt faller ur ramen. I förlängningen av detta finner man så en tredje paradox, det moderna projektet draget till sin spets befolkas idag av det verkligt postmoderna livet. Ett liv där viktiga delar av invånarnas verklighet befinner sig ett halvt jordklot bort
Vad förortskokboken vill göra är att ta fasta på samtida trender och via dem försöka ställa intressanta frågor om hur Sverige och världen fungerar idag. Hur förhåller man sig i sin hemmiljö till sitt ursprung? Vad i hemmet symboliserar Sverige respektive någon annan plats i världen? Och hur gör man om man behöver koriander men bara får tag i persilja?

Heminredning och matlagning blir språkrör för en multikulturell vardag. En vardag full av motsägelser men därigenom också oväntade möjligheter.